RÄTTVIKSDRÄKTEN - SÅDAN DEN BARS NU OCH LITE OM HUR DEN BARS FÖRR
 
Mansdräkten
 
Byxor:
Idag oftast av gult mollskinn åtdragna nedanför knät med svarta band med toppor (totalt 3 st. i vardera sidan). Försedda med hög lucka och går ända upp i midjan.
Tidigare var byxorna av skinn med låg lucka, gick inte upp i midjan, hade breckremmar av skinn och topporna var mindre.
Byxor har även tillverkats av vadmal och blagarn.
Runt sekelskiftet sydde man byxorna av älgskinn och i ett modernare snitt med gylf istället för lucka.
 
Livstycke:
Av blått kläde. Smal uppstående krage runt halsringningen, utom mitt fram, där halsklädet fyller öppningen. Livstyckets framkanter, kragen, ficklocken och sprundet mitt bak kantade med rött kläde.
Förr var livstycket kortare och vidare och det var ett rejält mellan­rum mellan byxa och livstycke. Idag går livstycket ner över byxorna.
Vintertid har man också använt ett livstycke av gult sämskskinn
(mest i bruk 1850 - 1880). Det var likt det blå i formen och med samma kantningar av rött kläde, men hela livstycket var mönstrat med rutor, (ca 5 x 5 cm) sydda i små stygn.
 
Halskläde:
Nu används oftast ett rött krusband. Vid sorg och av brudgum vitt. Förr användes "roshalsklädet" vid nästan alla tillfällen utom vid sorg, då vitt halskläde användes. Roshalsklädet var ca 5 cm brett och så långt att det stack fram i livstyckets nederkant.
Det som Hemslöjden idag kallar "nattkappa", kallas av äldre människor brudgumskrage" och bars förr endast vid bröllop och andra "speciella" tillfällen. Kragarna var sällsynta - under tiden 1818 - 1900 finns endast 78 kragar upptagna (i 1.882 bouppteckningar).
 
Skjorta:
I linne eller bomull och med krage. Nu används sydda blå (av brudgum och vid sorg vita) kvalar. Förr användes vävda krusband som fästes ihop medelst en tråd som snoddes runt en knapp.
Förr användes nattkappan ovanpå skjortan, när denna inte var fullt representabel.
Numera sys skjortan med ok - så inte tidigare.
 
Strumpor:
Blå eller vita av ylle. De vita används vid bröllop, begravning och under fastan.
Förr stickades strumporna i tvåändsstickning och gjordes helt raka från knät och ner till foten. Foten stickades på ett speciellt sätt och man satte hällappar (på de blå strumporna) baktill på hälen.
 
Skor:
Näverbottnade med rakskuren plös, ca 5 cm lång och 10 - 12 cm bred. Inte utsirad som kvinnornas. Klacken mitt under hälen (kvinnorna hade klacken mitt under hålfoten).
 
Huvudbonader:
Numera används nästan enbart den svarta filthatten. Kullen något tillplattad och runt denna ett smalt (3 mm brett) krusband i rött och vitt, virat två varv och knutet med en rosett. I ändarna 2 + 3 ganska små röda "toppor". (Förr hade de gifta svarta toppor och de ogifta röda toppor.) Förutom hatten användes förr: Topphättan av kläde eller stickad - blå eller röd. (I ouppteck­ningarna VERKAR det som om blå varit vanligast i Boda och röda i Rätt­vik - men jag kan inte säga något bestämt.) Användes av alla som sön­dans eftermiddagsplagg. Den s.k. Rättviksmössan bör alltså mycket väl kunna användas istället för hatten - för den som känner för det. Kasketten av hemberett svart skinn användes av pojkar, beväringar, till och från Rommehed samt av gamla i vardagslag. Busuhättan/Medhättan/Rimshättan, i formen lik kasketten, av blå vadmal och med svart skärm användes vintertid - utom till kyrkan.
 
Ytterplagg:
Blåtröjan av mörkblå vadmal, kantad med rött kläde framtill, i ärmsprundet och runt ärmarna. Rak, låg uppstående krage. Häktas ihop. Ingen söm i ryggen!
Svart rock med söm i ryggen - annars lik blåtröjan - användes vinter­tid istället för eller utanpå blåtröjan både hemma i arbete och om söndagarna till kyrkan. Sorgplagg i fastan samt på begravning.
 
Förskinn:
"Stjimpa" användes förr. Vardagar och söndagar, utom till kyrkan.
 
Handbe­klädnad:
Idag används blå tumvantar i tvåändsstickning med krage mönstrad i rött, blått, vitt och grönt. Tidigare har andra färger förekommit + även handskar.
 
Brun tröja
Användes förr av brudgummen. Den finns med i bouppteckningar t.o.m.1840-talet, men omnämns i en reseskildring från 1848.
 
Stubbsockor:
Användes förr även av männen på samma sätt som av kvinnorna.
 
Knäbälten:
Har använts till de flesta dräkter häromkring - så även till Rättviks­dräkten. De såg alla nästan lika ut - de köptes på någon marknad. Om de bars allmänt - eller endast vid speciella tillfällen - nämns inte, men jag gissar på endast vid speciella tillfällen - vid högtid.
 
Hals­kläden, tillägg:
Det har även förekommit ett s k "norskhalskläde", en stickad halsduk i flera färger.
På korten från 1890-talet och däromkring verkar männen sakna halskläde - dock inget för oss att ta efter.
En liten varning för brudgumskragen - det är OERHÖRT VARM !!
 
Denna information har tagits fram av Else-Marie Dyrsmeds, Rättviks Folkdanslag.